Till Startsidan
Till Se och göra i Helsingborg
Till Turistinformation

📌 Bokmärk sidan

Olympiska spelens historia

📅 Årtal – 1896

Officiellt räknas de första moderna olympiska spelen ha startat i Aten 1896. Fader till dessa är den franske baronen Pierre de Coubertin (1863–1937). Inspirationen hämtade han från de idrottstävlingar som hölls i antikens Grekland. Den äldsta förteckningen över tävlingar i Olympia är från 776 f Kr, och det finns belägg för minst 239 olika tävlingar vilka pågick vart fjärde år under nästan 1200 år.

🏛️ Olympiska spelen i Ramlösa 1834 – 1836

Det har funnits några föregångare till dagens olympiska spel, bl a två som hölls i Ramlösa 1834 och 1836. Initiativtagare var Gustaf Johan Schartau (1794–1852). Han hade 1814 efterträtt Per Henrik Ling som lärare i Gymnastik och fäktkonst vid Kungl. Carolinska Akademien i Lund. På 1830-talet brukade han tillbringa somrarna i Helsingborg, där han gav lektioner i gymnastik, fäktning och huggning för att dryga ut sin fäktmästarelön.

Att Schartau valde Helsingborg för arrangemanget hade flera orsaker. Flera betydande personer i och kring staden hade visat intresse för fäktmästarens planer. Det gällde bland annat överste Carl von Dannfelt, som ägde Ramlösa Brunn. Också boktryckare Jöns Torell värvades av Schartau. Det var inte minst viktigt eftersom Torell ägde Nya Helsingborgs-Posten, i vilken Schartau hade ett språkrör för sina olympiska spel.

Även i ett annat avseende var valet av Helsingborg naturligt. På Helsingborgs kapplöpningsfält i Ramlösa fanns en lämplig arena: den så kallade kappridarebanan. Helsingborg hade också under 1830-talet utvecklats till något av ett centrum för svensk kapplöpningssport.

1834 års spel: program, deltagare och resultat

Planen var först lekar den 14 juli, men man flyttade dem till torsdagen den 17 juli 1834 för att inte krocka med kappridningarna. Programmet fastställdes till fyra grenar:

1. Vighetsrörelser & balanser (gymnastik)
2. Kapplöpning till fots (korta och längre sträckor)
3. Brottning
4. Klättring och äntring på en drygt 10 meter hög mast (bestruken med såpa)
   Publiksiffran var stor, men antalet aktiva begränsat; lokala källor nämner 43 ungdomar i de olika momenten. I rapporterade resultat märks bl.a. Ernst Krumlinde (Lundastudent) som segrare i gymnastiken och Olof Jönsson (smedlärling från Glumslöv) som vinnare av den avslutande löpfinalen (ca 500 meter) på 1:54.

Dagen innan de första tävlingarna hölls i Ramlösa 14 juli 1834 bildades den Olympiska Föreningen i Helsingborg efter annonsering i Helsingborgs-Posten 28 juni samma år. Tävlingsgrenarna som valdes ut första året var: brottning, gymnastik (vighetsrörelser och balanser), språng i höjden med och utan stång, samt över levande häst, klättring och äntring på mast och linor samt kapplöpning på kortare och längre banor.

Artiklar skrevs om evenemanget, likaså en del insändare. De första tävlingarna 1834 lockade flera tusen nyfikna åskådare, men bara fyrtiotalet deltagare hade anmält sig. Ändå fick tävlingarna positiv tidningskritik. Det finns inga kända uppgifter på utländska deltagare, däremot framhålls att flera lokalbor vann sina respektive grenar.

Trots att tävlingarna beskrevs som lyckade rådde det enligt nedtecknade skildringar allmänt kaos på läktarna och tävlingsarenorna med trängsel och gruff, vilket säkert har bidragit till publikens besvikelse. Schartau hade tänkt att det skulle arrangeras olympiska tävlingar i Helsingborg varje år. Men arrangemanget inställdes 1835. Ett nytt försök gjordes 1836.

🏅1836 års spel: trög press och oordning

Intresset för de andra olympiska spelen i Helsingborg 1836 verkar ha varit svalt, även i tidningarna där tävlingarna bara återgavs i små notiser, varav mest kritiska kommentarer mot den dåliga ordningen. Den stora publiken hade återigen trängt på och försvårat för de tävlande. Ordningsvakter saknades och mönstret från de första spelen två år tidigare upprepades. Luften gick ur hos arrangörerna och det blev ingen fortsättning i Ramlösa.

Ett tredje och sista försök gjordes på Gärdet i Stockholm 1843. Trots stor uppmärksamhet i tidningar och massor av åskådare har även dessa spel beskrivits likt ett kaos med stora störningar. Precis som i Ramlösa har man antagligen brustit i att upprätthålla ordningen. Schartau slutade sina dagar i misär och spelen föll småningom i glömska. Först 98 år senare nämndes spelen i Ramlösa i en tysk tidning i samband med OS i Berlin 1936.

När Riksidrottsförbundet fyllde 100 år 2003 uppmärksammades 100 idrottsliga kulturmiljöer i Sverige, bl a de olympiska spelen 1834 och 1836 i Ramlösa. Den 7 september samma år avtäcktes en minnestavla över tävlingarna vid Ryttaregatan. Dessutom lever minnet efter spelen kvar i form av gatu- och kvartersnamn som Rännarbanan, Olympiaden, Gymnasten, Brottaren och Kapplöpningsgatan. En senkommen upprättelse för Schartau, men kunde ha uppmärksammats mycket bättre och större av staden.

Texten har bl.a. skrivits efter källfakta från:
Helsingborgs stadslexikon
Olympiska lekarna i Ramlösa | Helsingborgs stadslexikon
Wikipedia
Olympiska spelen i Ramlösa – Wikipedia
Olympiska spelen – Wikipedia

Tillbaka till toppen